Fadern

Att träna sina sinnen tar tid. Att omvända sina tankebanor till det motsatta tar än längre tid och kan lätt orsaka förvirring i hjärncentrat. Om man till råga på det inte gör det av egen, fri vilja, utan blir påtvingad av en s.k. förståsigpåare blir man inte bara mer förvirrad utan också jävligt förbannat.

  

Klockan 15 skuttar jag på tåget från stan. Jag hoppas på en bra start på dagen och lirkar med god min upp en plastfolieförpackning innehållande korvmackor. Jag plockar av ren vana bort en korv från mackan och slänger den med precision i ansiktet på en medpassagerare. Genast skriker någon till. ’Offret’ tänker jag, men kan inte synkronisera ljudet med läpprörelserna på den korvklädda, rullstolsbundna, svarta kvinnan. Humorn i situationen är uppenbar och jag skrattar till, men slutar omgående då jag märker att rösten kommit från föraren till cpt. Hon lägger en kall, handskfri hand på min axel och söker min ögonkontakt. Hon får den inte. Istället förklarar jag vänligt att: ”Jag träffade ju inte dig, men om du fick nå’t på dig så ber jag om ursäkt. Det var bara ämnat till cpnegern som sitter i din rullstol.”
   Människorna runt omkring mig ryggar plötsligt tillbaka. Var det något jag sade? Rullstolsföraren petar glasögonen på plats över näskroken och sätter sig mitt emot mig. En kylig vind hinner tränga igenom tågdörrarna innan de stängs. Jag får gåshud.

 

När jag kliver av tåget känner jag mig alldeles tom. Tankarna som förut varit ett virrvarr av barnporr och fruktsallad tycks ha lämnat mig. Rullstolsföraren hade gett mig en omgång i vett och etikett, om hur man behandlar medmänniskor och om vad rasism i slutändan kan leda till. Jag fick inte en syl i vädret under hela resan. Trots det satt cpnegern och hånlog mot mig, samtidigt som hon tuggade i sig resterna av min korv.
   Jag har nog aldrig känt mig mer förvirrad och orättvist behandlad. Så småningom gick det upp för mig att jag visst inte gjort något fel, att deras anklagelser varit tagna ur luften och att det var jag, inte de, som hade rätt att vara förbannad. I skrivande stund är jag mycket riktigt rosenrasande. Det var ju de som började?

 

Mot dumheter kämpar gudarna förgäves - Descartes

Med vänlig hälsning
Skogsdungen