Fadern

Ni är säkert bekanta med ordspråken; ''En dålig arbetare skyller på sitt verktyg, en svarting på sin hudfärg'' och ''Berömmelse vinner man, äran får man inte förlora men bögen får man slå''. Ett kanske inte alltför välanvänt ordspråk i folkmun, men som det här essästycket bygger mycket kring, lyder ''Som man bäddar får man ligga''- och har en central del i vår historia.
   Låt oss nu vrida tillbaka klockan några timmar och ta itu med problemen från ruta ett.

Med en rad trötta rörelser svingar jag benen över sängkanten. Jag torkar frenetiskt sömnen från ögonen samtidigt som mina leder vaknar till liv. Ursinnigt ställer jag mig upp, slår till gardinen och kisar ut genom rumsfönstret. Ett vinterförpestat Stockholm har bottenfryst Mälaren och lämnat ett vitt täcke över hustaken. Skyltar står uppställda längs fasaderna och varnar folket för snöras. En äldre dam halkar till och faller handlöst mot trotoarkanten. Jag fnissar till när jag ser lårbenshalsen blotta sig mot stenplattorna och skjuter snabbt upp fönstret för att slänga ett glåpord. Jag är nöjd. En ny, ljus, svensk dag har välkomnat mig med öppna tattuerade armar - snabbt ner med handen innanför byxlinningen och jag är redo att förföras.
   Alltmedan barnporrsajterna går varmare och kalsongerna tycks trängre och trängre når jag äntligen toppen av behaget. Med byxorna på halvstång tultar jag likt en treåring iväg till toaletten. Plötsligt ringer det på dörren. Jag frustar till. Vad kan det vara för arbetslös a-kassesnortare som trampar ihjäl min kvalitetstid den här tiden på dygnet?
   Mycket riktigt. Framför mig står en lägre stående individ - ett samhällets bottenskrap. Han drar på smilbanden och viftar fram någon typ av välgörenhetstidning. Just som han hämtar andan och ska presentera sig tar jag ett snabbt och bestämt grepp runt nacken och drar in honom i lägenheten. ''Om du berövar mig på min frid, negersate, så ska jag ta mig fan beröva dig på din!'', skriker jag i ursinnesrus och slänger det förvånade sprattlande krullet i en väl utvald förvaringsgarderob. Ett muller utvecklas innifrån. Han kommer inte ut. För andra gången idag fnissar jag, och den här gången riktigt mustigt. 

Som man bäddar får man ligga – eller vad säger ni?

 

Med vänlig hälsning

Skogsdungen - Rättviseskipare, kattälskare, vissångare